Uganda
Hemma!
Vi har också köpt med oss hantverk som vi säljer till förmån för Uganda Child Care. Alla intäkter går oavkortat till deras soppköksprojekt (läs mer på www.ugandachildcare.se). Kontakta oss om ni vill handla julklappar/presenter i form av t ex jättefina örhängen, halsband, armband, salladsbestick, "trum-pennor" mm.
Vi lägger in en bild här på sakerna så fort vi hinner!
Tack för att ni följde vår resa!
Kram från Titti och Mia
Workshops
På fredagen hade vi workshops för alla 500 barn på WA school. Tomas (en kille som jobbar för UCC) hjälpte oss med tekniken denna dag. Det finns nämligen ingen elektricitet på skolan... Så vi hade med oss en bensindriven generator och projektor för att kunna visa våra photostorys som vi hade med från Furan. Andra stationer på workshopen var t ex att få smaka på knäckebröd med kaviar:
Att hoppa twist och långhopprep:
Tillsammans sjöng vi små grodorna:
Vi fick också lära oss några Ugandiska lekar och sånger:
Barnen (och lärarna) var otroligt fascinerade av bildspelen. De tyckte bl a att det var roligt med alla våra husdjur och de ställde massor av frågor. Målet nu är att Jennie ska hjälpa dem att göra en presentation av sin skola i Photostory, som barnen (och lärarna) på Furan ska få se!
Eduin översätter det Mia säger på engelska till luganda.
White Angel presentutdelning
Tennisbollar! Thank you!
Vad är det i påsen tro?
Samarbete med lärarna på White Angel school
I slutet av veckan hade vi ett möte till med lärarna och rektorn då vi utvärderade och planerade hur vårt fortsatta samarbete skulle kunna se ut. Vi upptäckte att vi har väldigt mycket gemensamt, både som kollegor och vänner!
Vi har fått nya kollegor och vänner!
Odlingsprojektet
Nu kan vi se skillnad på ett bra och ett dåligt bananträd!
Varje familj får en gris som bökar runt i jorden, ger gödsel och kultingar som de sedan säljer.
En liten kille lagar middag på marken åt sin blinda pappa.
Den gröna dunken är en vattendunk.
Barnen bär dunkarna på huvudet när de hämtar vatten.
Utflykt till Nilen
Vi startade vår resa till Nilen på söndag kväll från Masaka till Kampala i den lokala bussen. Första etappen tog ca tre timmar, efter det haffade Jennie varsin bodaboda (moped) som tog oss till ett skönt avslappnat hotell efter en hysterisk färd på moped....
Public transport...
Efter en natts sömn åkte vi vidare till Jinja med buss. Efter ca två timmar var vi framme i Jinja och Nilen! Det var sååååå vackert! 
Här tillbringade vi hela dagen vid poolen, det var helt underbart och vi tyckte faktiskt att vi var värda denna dag.
Aporna sprang omkring fritt överallt och försökte ibland att äta av maten som stod framdukad på borden...
Morgonen efter vaknade vi av att aporna hoppade omkring på taket och jagade varandra. Det lilla huset vi bodde i hade tak av plåt...
Safari till Lake Mburo
Med på resan var också Moses som jobbar som socialarbetare på UCC. Han har varit vid Lake Mburo många gånger tidigare så han kunde guida oss lite. Han var också lite tolk åt tjejerna som inte alltid förstod våran engelska.
Moses skrattade och skämtade hela tiden, utom just på den här bilden...
Lydia och Lydia äter spagetti! Ingen vanlig maträtt för en ugandisk landsortsflicka...
Vad såg vi för djur då?
Antiloper som hette nåt som liknade "Kobbs".
Ugandas nationalfågel som också finns på landets flagga.
Skygga "Pumba-bäbisar"...
Vackra zebror i mängder...
Här är vi redo för att ge oss ut på sjön "Lake Mburo".
Lydia o Lydia var väldigt nervösa...
Vi med kanske? Skulle vi få träffa på några krokodiler och flodhästar?
En skolklass på kanske 100 elever och lärare samlades nyfiket runt oss när vi skulle ge oss av.
Japp, massor av flodhästar såg vi.
(Flodhäst är det djur som dödar flest människor i Uganda,
men det är ändå inte särskilt många som blir dödade.)
Visst är den söt? Kolla in tänderna och ögat... Den var ENORM! Särskilt när den gled ner i vattnet precis bakom båten...
Vi såg också pyttesmå krokodilungar, bufflar, mängder av olika fåglar och små apor, men de fastnade inte på bild tyvärr.
Med en sådan här guide kunde man inte känna sig annat än trygg...
Safaridagen blev väldigt lång. På vägen hem släppte vi först av Moses i Masaka, och efter det skulle vi köra hem Lydia och Lydia. De bodde ju långt ute i bushen, och det visade sig att det hade regnat medan vi var borta, så vi körde fast i leran i en uppförsbacke i det becksvarta mörkret med ett träsk på var sida om vägen. Vi trodde att vi aldrig skulle komma loss. Inga hus i närheten och ingen täckning på mobilerna... Efter att ha trixat och backat och nästan vält med bilen i en halvtimme kom vi slutligen upp. Det kändes som ett mirakel! Stackars tjejerna i baksätet... undrar om de någonsin kommer att våga åka bil igen!
En dag i Namirembe vid Victoriasjön
Vi fick också en rundvandring i byn av en av lärarna och rektor, som var en fantastisk färgstark och rolig kvinna, kommer tyvärr inte ihåg hennes namn...
Människorna i Namirembe har det fattigt och eländigt på många sätt, ändå upplevde vi en sådan glädje bland barnen och lärarna på skolan.
En tur på Victoriasjön hann vi också med, och vi var tvungna att springa i sanden barfota då vi putte båten i sjön... jiggersmaskarna var säkert sugna på att bita oss, men jag tror att vi har klarat oss från dem...
Vi fick en otroligt god lunch betående av en helgrillad fisk, matoke (kokt matbanan), ris, köttgryta, grönsaksröra, sötpotatis och fanta!!
Titti hugger in på fisken. Man åt allting med händerna.
Danska UCC
Klicka här och gå in på:
dagbok (dagbog) - vecka 44 (uge 44).
Det står om oss på måndag, tisdag, fredag och lördag.
I vecka 45 står det om oss på tisdagen.
Det står också om vårt besök och om Furulundsskolan i nyhetsspalten till höger (inte så länge till kanske).
Titti utanför Uganda Child Care's "högkvarter" i Masaka.
Här bor några av de danska medarbetarna. Det var hit vi var bjudna på barberque på fredagskvällen.
... Och så här kan ett typiskt ugandiskt hus på landsbygden se ut.
Fortsättning följer...
Några bilder så länge (det finns också några nya bilder i inläggen "onsdag 29/10" och i "tack alla"):
Mia o Titti o några av alla de 500 barnen på White Angel School.
Här visar Titti hur 100-snörena fungerar - de som barnen på WAS fick i present av några av barnen på Furan.
Mia visar bilder i kameran. Det var alltid lika spännande att få se sig själv på kort.
(Här besöker vi barnhemmet på WAS.)
Kort hälsning
En skolklass i den lilla fiskebyn "Namirembe" äter frukost.
Hej igen!
Vi skriver en jättesnabbis nu bara! Vi har det verkligen hur bra som helst, men vi lovade verkligen för mycket när vi sa att ni skulle kunna följa vår resa i här i bloggen.
Vi vet inte när vi kan skriva nästa gång, men vi kommer att fortsätta skriva och lägga in bilder efter vi har kommit hem.
Fortsätt gärna skriva i kommentarerna, tack alla som gjort det! Det är jättekul att läsa!
Nu ska vi på barberque....
Kramar från oss...
Onsdag 29/10
Vi är jätteledsna att vi inte skrivit i bloggen tidigare, men vi har upptäckt att saker inte fungerar riktigt på samma sätt här som hemma i Sverige... Det är t ex sällan vi har täckning på mobiltelefonerna, elen fungerar bara om man har tur, och att lyckas koppla upp sig på Internet tillhör sällsyntheterna här ute på den ugandiska landsbygden där vi bor numera.
Vi kom till Uganda i förrgår, men med tanke på allt vi hittills har sett och upplevt så känns det som att vi varit här flera veckor!
Flygresan ner gick så gott som perfekt, bara ca en och en halvtimmes försening. I och för sig höll vi faktiskt på att missa flyget från Landvetter; inte för att vi var sena precis, men vi fastnade liksom i shoppingen, och just när vi tänkte ta en fika fick vi se att det stod "Final Call to Bryssel" på monitorn, så det var bara att springa till "gaten" och kliva på planet - sist av alla...
Hela flygresan med byte i Bryssel tog ca tio timmar och i Entebbe väntade Jennie på oss. Det var SÅ härligt att se henne! Hon och hennes danska kollega, Lisbeth, med sonen Markus, körde oss på sanslöst guppiga vägar till ett fint litet hotell där vi fick pusta ut hela natten på varsin stor dubbelsäng under myggnät med cikadornas sång som bakgrundsmusik. Härligt va':
Morgonen efter serverades vi omelett, rostat bröd, juice, färsk ananas och gott kaffe på frukostterassen. Det kändes helt fantastiskt att äntligen vara i Afrika!
Lisbeth, Marcus, Mia och Titti äter frukost
Resten av tisdagen tillbringade vi mest i jeepen på en lång omvälvande bilfärd från Entebbe (titta på en karta!), förbi ekvatorn, där vi gjorde ett stopp, fotograferade oss (se bilden), dessutom höll vi på att smita från betalningen. Alltså inte med vilje, men vi hade nog redan fått lite solsting i värmen, så vi glömde totalt bort att betala, så servitrisen fick springa efter oss när vi skulle åka därifrån. Riktigt pinsamt var det!
Här står vi mitt på ekvatorn
Strax därefter blev vi stoppade av polisen... Hans första fråga var varför Lisbeth hade fräknar på armarna. Han berättade också att han hade en släkting i Danmark. Tillslut kom han på att han skulle be om att få se Lisbeths körkort, och det fick han, bara det att det inte var hennes, men det märkte han inte (hon hade glömt sitt).
Den lite större staden Masaka var nästa stopp. Där besökte vi Uganda Child Care's kontor, åt danska, kycklingfyllda pannkakor till lunch och träffade många av de danskar som jobbar där.
I Masaka bytte vi jeep, till en med lastflak, och det var nu Jennies tur att köra. Här i Uganda är det vänstertrafik och vägarna är inte som i Sverige kan man säga. Regnet har spolat långa fåror och jättegropar, och det känns som någon riktigt skakig åkattraktion på Liseberg (som vi inte kommer på vad den heter just nu). Rektor Paul på White Angel School gjorde oss sällskap på vägen till vårt slutgiltiga mål - Kamuzinda farm, här där vi bott sen i tisdags kväll.
Ugandisk väg... kantad av bananträd.
Här bor vi tillsammans med Jennie och danska Lene som jobbar på farmen. Huset är enkelt och väldigt mysigt. Vi stormtrivs här! Vi har också sällskap av katterna Garfield och Pussy. (Pussy betyder katt på det ugandiska språket "Luganda".)
Jennie, Lene och Pontiano i vårt mysiga kök. Pontiano jobbar både med odlingsprojektet och soppköksprojektet, och han bor också på farmen med sin familj.
Rogers, Pontiano och deras barn Hallelujah och Christina.
Och idag (och en liten stund igår) har vi äntligen besökt vår vänskola White Angel School. Vi blev SÅ väl emottagna. Barnen sjöng för oss i sin kyrka och idag har vi delat ut alla presenter och brev från barnen på Furulunds skolan. Vi kommer att berätta mer om detta när vi kommer hem och visa alla bilder vi tagit.
Skolkören sjunger välkomstsånger för oss. Det svängde riktigt ordentligt!
Efter skolbesöket var vi hembjudna på "Afternoon tea" till en av lärarna på skolan. Man blev lite chockad när man såg hur enkelt hennes hem var. Köket bestod av en eldstad på golvet; inget annat, och hennes sovrum var en madrass på golvet som hon delade med sin systers son, som hon tog hand om. Hon var otroligt gästvänlig och vi visade bilder från Sverige och hon visade några bilder från sin väns bröllop.
Eduin och Jennie hemma hos Eduin.
Eduin visar sitt kök.
Nu är det kväll. Vår tredje kväll i Uganda. Vi är riktigt trötta och har precis avnjutit en god middag. Vi hoppas att vi kan skriva mer på fredag eftermiddag, men man vet ju aldrig...
Massor av kramar från Titti och Mia
Jennie hälsar också! :-)
Tack alla!!!
Furans loppmarknad den 22/10 -08
Skolköket på White Angel School som det ser ut idag.
Snart bär det iväg!
Nu på måndag den 27/10 åker vi! Vi blir borta i 10 dagar och är alltså tillbaka onsdagen 5/11. Följ vår resa här i bloggen!
